Ruwaida om Stockholm

Vi är överens - (s), (v) och (mp) - om att de apatiska barnen ska få stanna. Dagen efter denna politiska överenskommelse slöts, så utvisades ett apatiskt barn.

Tyvärr så blir inte en politisk överenskommelse verklighet dagen efter den sluts. Utan överenskommelsen måste verkställas genom riktlinjer till myndigheter.

Denna byråkratiska process känns hemsk, när den innebär att människor som ska få stanna, utvisas innan processen hinner komma igång.

Vad är jag mest nöjd med i budgetuppgörelsen?

- Att alla gömde flyktingbarn för möjlighet till ny prövning. Först måste regeringen fatta ett beslut så de gömda får fortsätta vara det ett tag till.

- Jag är även nöjd med framgångarna i förhandlingarna för småföretagarna. Dels den sänkta arbetsgivaravgiften för soloföretagare samt möjligheten att hyra en akademiker.

- Vi har även fått igenom ytterligare förbättringar för miljöbilar och miljöbränsle vilket ger fler gröna jobb i Sverige. Del förlängs förmånsvärdet för miljöbilar och förbättras ytterligare för biogasbilar. Satsningen på förnyelsebar energi känns och väldigt bra.

- Och vi lyckades stoppa spritskattesänkningen.

Vad är jag mindre nöjd med?

- Att det inte blev någon total barnamnesti känns tråkigt. Att koldioxidskatten i den handlande sektorn tas bort helt för högeffektiva kraftvärmeverk och industrier som deltar i handeln med utsläppsrätter för koldioxid var någonting vi var emot.

- Vi ville även ha fler åtgärder för att skapa fler gröna jobb och fler åtgärder för småföretagarna. Att låna för att kunna sänka skatterna är inte heller någonting som vi ville.

Media ligger på.

Vänstern säger att de är färdiga och har haft pressträff.

Vi är inte färdiga.




Utsikt från min plats i Riksdagen vid öppnandet.

Nu gick brandlarmet. Nu träffar vi vänstern, medianerna och Lars Leijonberg vid utrymningen.

Efter branden fortsätter vi jobba.

En fundersam partistyrelsesammankallande, Ulf Holm

Förhandlingarna sker via telefon och dator.

Här på Gustavs rum.

Och min hjärna känner av strålningen från mobiltelefonen som har ringt konstant samtidigt som jag för första gången på två veckor har varit med min son på dagtid.

Till alla er som bloggar: Vi står på oss.

på en av alla demonstrationerna för amnesti idag. Blir glad av alla i demonstrationståget. Många är unga. Många är själva flyktingar. Här finns engagemang, sorg och kamp. Det är dessa människor som skulle återfå tron på politik om amnesti blir verklighet.

Var tvungen att lämna demonstrationen för att gå till ett av många interna möten idag. 

Flera på finansen.

Och nu är vi på riksdagen.

Gustav är en av de som jobbar hårt idag.

Många möten med alla möjliga idag.

Sen kväll på väg till förhandlingarna.

Tio slutar vi åter en kväll.

- vårt hemliga vapen.

Hela förhandlingsgruppen har möte.

Detta tar tid.

Väntans tider.

Ett handlar om försvaret.

Annika Nordgren Christensen (t.v) är med.

Tända äro ljusen på Rosenbad och på finansen.

Långt efter arbetstid.

Vi har fått ett tillskott under förhandlingarnas kvällsmål genom Marias syster.

De flesta beställer fisk.

Lars Ohly förbi i vår korridor.

Samtalet handlade om fotboll.

Till mellanmål fick vi glass med handplockade varma hjorton.

Efter diskuterar vi flera sakfrågor.

Och Dagens Nyheters Kari fick också smaka på glassen.

Dags för möte.

Först en koll med Kristoffer som hjälper mig med att lägga in på bloggen när det är mycket.

De ska också planeras in.

På väg till finansen.

Tänk om det politiska modet saknas för att ta de nödvändiga besluten för att med kraft motverka växthuseffekten. Vågar och vill socialdemokraterna? Vågar och vill vänsterpartiet? Jag hoppas det.

På väg till riksdagen och fortsatta förhandlingar.

Hur dagen kommer se ut, det vet man aldrig.

Bara en sak vet man: att man mer än väl kommer fylla sin dag.

En del kommunikation sker genom telefon.

Tur att man har headset.